tralalalala

Hej bloggen,
Andersson ar tillbaka pa banan igen efter en tids franvaro. Skabben ska numer vara dod, men man vet aldrig, jag sager bara en sak; JAG TANKER INTE GE MIG, SKA VINNA DET HAR KRIGET!!
Imorgon ska vi till den sura doktorn igen, hoppas hon ar lite snallare och sager att skabben ar dod.

Solen skiner idag efter tva dagars regn. Det inger ju helt klart lite hopp. Det ar otroligt skont att vara tillbaka i sina egna klader igen! Det ar en trygghet som ar svar att forklara, det ar som att ha fatt ett imunforsvar! Jag kanner mig valdigt utsatt har.

I fredags var vi ute med Alba for sista gangen, nu ar hon tillbaka i Hamburg och det ar ju lite trakigt! Det var harligt att fa komma ut och gora nagot kul (aven om det inte var sa kul som vi hade hoppats pa) Vi var ute och at middag i Trastevere och sen var vi pa nagon klubb. Ibland kanner man sig lite gammal alltsa. Sen tog vi en himla massa kort med Albas kamera eftersom hon var tvungen att ta 130 bilder pa en kvall. Sen sa vi HEJ DA till alba och sen sa vi hej datill will, alltsa det var allt som hande. okej.

Idag ar det sondag, jag har last DN idag, det var underbart, har aven kollat i universitetskataloger och funderat lite over vad jag ska bli nar jagblir stor och vad jag ska gora i host. Det kanns som att jag har en ide! Det ar trevligt. Men det ar alltid lika svart att lev ai nuet tyvarr.

Fler arenden att utratta! Man ska inte gomma sig fran livet tanka pa det!
Carpe Diem!
/sara andersson